Livsfarsen

Livet kan vara bra fars-artat ändå. Just nu känns det verkligen så. Man bygger upp något fint som sedan rasar, man får sitt hjärta krossat en gång och sedan en gång till, samtidigt som man ser finfina möjligheter för framtiden. Var står man egentligen? Jag vet inte. Det kännns som en fars, eller jag vet inte vad. Upp och ned, upp och ned.
Möjligheterna är egentligen oändliga. Det enda som pressar på en aning är väl den biologiska klockan, men eftersom jag inte ens vet om jag behöver barn så kan jag nog hantera det.

Nu börjar jag på ett sätt om från början, på ett blankt blad. Det är trist på många sätt, men det känns samtidigt som en oerhörd lyx att jag inte har några som helst begränsningar egentligen. Ja, jobbet gör att jag helst inte bör lämna huvudstaden, men i övrigt... när det gäller livet, konsten, universum och allting så bestämmer jag själv just nu. Är inte det lyx?
Det gröna köket till exempel, som är en del av mitt universum snart. Ja det är lyxigt och jag skäms nästan över hur tur jag har inom vissa områden.
Eftersom jag inte har någon stuga längre kommer jag att skriva en del om lägenhetsrenoveringen här istället. Aaaaah jag kan nästan inte vänta. När var en månad så här lång senast? 6:e maj, kom snart, kom snart... .
Eftersom jag är på relativt gott humör just nu bjuder jag på en bild från... ja det är en av mina absolut minst smickrande bilder. En riktig lågpunkt. Då var jag trött och leds, men jag tvivlar verkligen på att jag kommer att hamna i den situationen snart igen.